Bedövning tar bort smärtan genom att påverka nerverna och används alltid enligt patientens önskemål. Vid tandborttagning, rotbehandling av levande tand samt vid rengöring av djupa tandfickor är bedövning en nödvändighet. Ett mycket inflammerat område i munnen eller en inflammerad tand kan vara svår att få bedövad.
Som bedövningsmedel inom tandvården används oftast Articain och Lidocain. Allergiska reaktioner i samband med bedövning är mycket sällsynta, trots att många patienter misstänker och är rädda för att få en livshotande allergisk reaktion av bedövningssprutan. Oftast grundar sig denna känsla på upplevelser under eller efter bedövningen, såsom kraftlöshet, svindel eller illamående. Dessa symtom beror ofta på, ibland omedveten, rädsla och anspänning i samband med behandlingen.
Vid lokalbedövning bedövas tanden från läpp- eller tungsidan. Ledningsanestesi används vid bedövning av nedre käkens bakre tänder p.g.a. att nerverna vid dessa tänder går djupt inne i käken och därför bedövas nerven där den inte befinner sig inne i käkbenet. Vid ledningsanestesi bedövas ett större område än vid lokalbedövning, m.a.o. ena sidan av nedre käken samt en del av tungan. Ledningsanestesin sitter i längre än lokalbedövningen. Ytbedövning innan injektion sker genom att lokalbedövningsmedlet tillförs i form av t.ex. salva eller spray på slemhinnan. Ytbedövning kan även användas vid borttagning av tandsten.